Mathilda´s bloggroom

Tänkte ta och berätta om vår lilla hemresa igår .

Vårt plan var beräknat att landa i Göteborg kl 19.10, vi var perfekt i tiden och allt gick jättebra. Dock blåste det väldigt mycket på Landvetter så vår ner gång med planet var lite mindre rolig, de vinglade från höger till vänster och vi sjönk neråt och ja, de va ganska jobbigt. Det blev inte heller bättre av att killen bakom oss sitter och spyr som en jävla gris ( tur man inte är så kinkig ) När vi har ca 4-5 meter kvar ner till fast svensk mark och landningsbanan händer något. Vår pilot lägger i fullt ös i planet och vi lyfter igen, vi började ju undra vad som händer men den första tanken var ju att det kanske var fel landningsbana eller att vi helt plötsligt kom för nära ett annat plan. Efter ca 20 min uppe i lufften meddelar piloten oss att han fått tagit beslutet om att landa i Oslo istället. Tydligen blåste det 60 s/m från sidan ( vilket är orkan så jag vet inte om han överdrev lite ) + att landningsbanan var som en is gata. Hade vi landat där hade vi förmodligen glidit av banan och då hade jag garanterat inte suttit här nu utan legat på Göteborgs sjukhus.

Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta, allt jag ville var att komma hem till min säng. När vi väl landat i Oslo fick vi sitta kvar på planet i 1 1/2 timme eftersom dem inte visste vad som skulle hända, det enda som var säkert var att planet inte skulle kunna landa i Göteborg förns tidigast morgonen därpå, HALLÅ jag ville bara hem, vårt ynka lilla hopp började försvinna och alla var trötta och irriterade. Planets AC hade även slutat fungera, den funkade bara om motorn var igång, så det var grymt varmt med ca 200 personer instängda i ett plan och ingen luft. Till slut fick vi iaf gå av planet och in i terminalen för att hämta vårt bagage för att sedan få vidare information om vad som skulle hända. Efter mycket om och men blev vi hämtade med bussar som skulle ta oss tillbaka till Göteborg, en bussresa som skulle ta 4-5 timmar. Klockan var 22.00 när vi klev på bussen och det var då 12 timmar sedan vi lämnade vårt hotell, 9 timmar på ett jävla plan.

Det jobbigaste var ändå att Viktor som så snällt ställt upp att hämta oss nere i Göteborg hade väntat på oss i 3 timmar då, hans batteri på mobilen hade även dött, så det gick absolut inte att få tag på honom, det kallar jag smått panik:P Till slut fick han låna någon mobil på flygplatsen och fick tag på oss, efter diverse samtal och prat med buss chauffören kom vi fram till att vi skulle vara tvugna att stanna på någon rastplats i Håby, ca 1 timme från norska gränsen och 10 mil norr om Göteborg. Vi hade en äcklig jävla tur att vi fick tag på Viktor som kunde åka upp dit och möta oss där, de blev iaf 10 mils mindre resa för oss och det är alltid något. Strax efter klockan 1 kommer vi iväg därifrån, väldigt skönt att få sitta i en bil och kunna slappna av för man visste att Viktor befann sig med oss och att vi skulle få komma hem. Efter en lång resa genom Uddevalla, Mariestad, Lidköping, Laxå och ja gud vet vad alla ställen hette. Halv 5 var jag hemma i Lotorp, 5 timmar senare än beräknat. Skapligt pissigt.

Dock är jag sjukt jävla glad att Viktor väntade på oss. I 6 timmar satt han i den där jävla bilen och försökte panik artat få tag i oss. Vi förstod ju honom om han ville åka hem, vi hade ju kunnat lösa det. Men känslan av att få sitta i en bil på väg hem är ganska underbar. Jag hade redan tillbringat mitt livs värsta natt på flygplatsens hårda bänkar ( jag tycker synd om uteliggarna ) och ville absolut inte göra det igen och nästa tåg gick ju inte förns dagen därpå.
Dagens absolut största ros till honom, som vi verkligen står i skuld till!!

Nu är jag iaf hemma, hel,  vilket är viktigast. Jag har bestämt att ett bra tag framöver kommer jag tillbringa runt Finspång, Norrköping är lagom långt och där hittar jag bland nästan alla gator också. Nu får det dröja ett tag tills jag kommer på en ny sjuk idé som jag drar med mig Jennifer på :P