oj vad komplicerat
Jag har suttit och läst igenom en massa gamla blogg inlägg. Haha, de va underhållande.
Det eviga tjatet om studenten och balen. Ja minns de som igår, ja tror inte att ja har längtat så jävla mycket efter något i hela mitt liv. Tänk att få se ljuset i den lååånga svarta tunneln som skolan bestått utav. Tänk att man har pluggat sen man var 6 år, eller pluggat och pluggat, iaf gått till skolan och låtsats att man vart intresserad av skiten som lärarna försökt trycka in i våra obegåvade hjärnor. Ja glömmer aldrig matte lektionerna med Linda. Trots att matte är de tråkigaste ämne som finns så var de iaf dem roligaste timmarna i veckan. Vi lyckades med att få skäll 90% av all tid och vi var verkligen inte Ann Catrines favvo elever, de kan ja lova. Och det är snart 2 år sen vi flammsade runt i korridorerna med en nykär Linda. De va tider de.
Än idag så känns de inte som ja har tagit studenten. Jag vill fortfarande vara liten. Äta hämtmat på fredagar och äta godis på lördagar, få mat på bordet osv. Det är sånt som va så självklart på den tiden, men som man inte uppskattar förns nu.
Jag saknar studenten, de e så mycket nu som man ångrar att man inte gjorde. Både i skolan och den sista veckan. Jag minns hur rädda vi var. Dagen med stort D, den dagen man skulle ta det stora klivet ut i livet. Men istället ville ta ett så litet steg som möjligt, för att slippa. Vi var helt enkelt inte så stora som vi trodde, skulle vår kunskap verkligen räcka till?
Jag hatade skolan, jag har alltid hatat att plugga. Men med skolan kom även mycket bra saker också. Jag har träffat människor som ja har haft sjukt kul ihop med. Vissa finns kvar i hjärtat och vissa har passerat. Jag träffade Linda, som ställer upp i alla lägen. Hon är helt enkelt världens bästa kompis. Jag har även haft några av mitt livs roliga dagar tillsammans med Jennifer :)
Mycket finns i hjärtat, fina minnen helt enkelt.
Jag ska avsluta med att säga hur mycket NI har påverkat mig i mitt liv. Ni vet vilka ni är och ta verkligen åt er. Utan vänner, Timmy och min familj hade ja inte stått där ja står idag. Jag står rakryggad som en stolt och stark människa. Med kunskap eller inte, de återstår att se. Jag går min egen väg och viker inte undan för något. Tack vare er lever ja idag de bästa livet som går att leva. Det gör mig stolt, oerhört glad och tacksam för att just jag hade den turen i livet. Jag fick den bästa familjen, vännerna och den absolut finaste pojkvän man kan få. Och det priset tar allt <3
Det eviga tjatet om studenten och balen. Ja minns de som igår, ja tror inte att ja har längtat så jävla mycket efter något i hela mitt liv. Tänk att få se ljuset i den lååånga svarta tunneln som skolan bestått utav. Tänk att man har pluggat sen man var 6 år, eller pluggat och pluggat, iaf gått till skolan och låtsats att man vart intresserad av skiten som lärarna försökt trycka in i våra obegåvade hjärnor. Ja glömmer aldrig matte lektionerna med Linda. Trots att matte är de tråkigaste ämne som finns så var de iaf dem roligaste timmarna i veckan. Vi lyckades med att få skäll 90% av all tid och vi var verkligen inte Ann Catrines favvo elever, de kan ja lova. Och det är snart 2 år sen vi flammsade runt i korridorerna med en nykär Linda. De va tider de.
Än idag så känns de inte som ja har tagit studenten. Jag vill fortfarande vara liten. Äta hämtmat på fredagar och äta godis på lördagar, få mat på bordet osv. Det är sånt som va så självklart på den tiden, men som man inte uppskattar förns nu.
Jag saknar studenten, de e så mycket nu som man ångrar att man inte gjorde. Både i skolan och den sista veckan. Jag minns hur rädda vi var. Dagen med stort D, den dagen man skulle ta det stora klivet ut i livet. Men istället ville ta ett så litet steg som möjligt, för att slippa. Vi var helt enkelt inte så stora som vi trodde, skulle vår kunskap verkligen räcka till?
Jag hatade skolan, jag har alltid hatat att plugga. Men med skolan kom även mycket bra saker också. Jag har träffat människor som ja har haft sjukt kul ihop med. Vissa finns kvar i hjärtat och vissa har passerat. Jag träffade Linda, som ställer upp i alla lägen. Hon är helt enkelt världens bästa kompis. Jag har även haft några av mitt livs roliga dagar tillsammans med Jennifer :)
Mycket finns i hjärtat, fina minnen helt enkelt.
Jag ska avsluta med att säga hur mycket NI har påverkat mig i mitt liv. Ni vet vilka ni är och ta verkligen åt er. Utan vänner, Timmy och min familj hade ja inte stått där ja står idag. Jag står rakryggad som en stolt och stark människa. Med kunskap eller inte, de återstår att se. Jag går min egen väg och viker inte undan för något. Tack vare er lever ja idag de bästa livet som går att leva. Det gör mig stolt, oerhört glad och tacksam för att just jag hade den turen i livet. Jag fick den bästa familjen, vännerna och den absolut finaste pojkvän man kan få. Och det priset tar allt <3
Kommentarer
Trackback
