Verruca
Vet inte hur många gånger ja kan säga att ja är världens bäst lottade människa. Inte i alla avseenden men i många.
För nästan exakt 10 månader sen åkte en ivrig dotter och en ivrig mamma med bil och transport till Skåne, en 5 timmar långa bilresa senare var vi framme vid vårt mål, Hässleberga. Där möttes vi upp av ett litet föl, hårig och smutsig. Ful som stryk just för tillfället. Jag var så glad, så förväntansfull och så jävla lus pank som det gick att vara. Men ändå var ja så nöjd. Jag har haft egen häst sen jag var 8 år och jag red innan ja kunde gå. Hästar har alltid funnits i mitt liv, på något sätt och i någon form. Men just den dagen hade jag köpt min alldeles egna häst. Betald med pengar som ja slitit häcken för att tjäna ihop. De blev många dagar i den där förbannade korvkiosken, men helt klart värt det. Jag var så stolt, men framför allt så kände jag mig så vuxen och så förnuftig på något sätt.
Första gången jag såg Vårtan var samma sommar samtidigt som Falsterbo. Jag har tidigare haft hennes mamma och ville hälsa på henne nere i Lund. Jag klev in i en hage med 20-25 små föl så studsa omkring. Men det var en av dem som utmärkte sig i mina ögon. En liten fegis som flög iväg så fort hon fick syn på oss. Men sedan var de som om hon förstod. Hon kom fram till mig, luktade och var hur kelig som helst. Jag blev helt såld och kunde bara inte slita mig därifrån. Hon var för bra för att va sann och helt perfekt. Liten, gullig, smutsig och så luktade hon bajs såklart. Jag ringde mamma direkt och sa att den där hästen skulle ja bara ha, till vilket pris. Med tunga steg lämnade ja hagen och åkte hem till kära Finspång. Men hela tiden fanns hon där, hon etsade sig fast som en liten parasit på min lilla hjärna. Jag försökte med allt möjligt, men Lena skulle inte sälja henne. Men idag står hon här hemma hos mig, möjligtvis min vilja och övertalningsförmåga??
Vårtan är än idag så himla fäst vid mig. Hon följer mig vart ja än går, både med kroppen och med blicken, varenda sekund finns hon där och vakar över mig. Hon kommer när hon ser mig och springer ja så springer hon, hon är helt enkelt en riktig morsgris och hon skulle gå över eld för min skull, de vet jag. Jag sitter med tårar i ögonen när ja skriver det här. Vissa tycker säkert jag är jätte löjlig, men ni får tycka precis vad ni vill. I dont care. Hon är en sån stor del av mitt liv och hon betyder så mycket. Vår tid är snart kommen och vi ska starta vårt kapitel där ja slutade mitt förra. Hon är en förjävla bra häst och vi ska sopa banorna runt om i världen. Jag ska tillbax dit där ja en gång var, en inbiten tävlingsmänniska som jag är. Jag ska tillbax till toppen och nu med den absoluta kamraten som man kan ha.
Over and out!
