hemsk vecka
Nu var det längesen jag skrev något här, men de har sina själ om man säger så. Väldigt oväntade själ.
I Tisdags natt hade jag jättesvårt att sova. Jag har nästan aldrig problem med det längre utan somnar i princip när ja borstar tänderna. Men just den natten kände jag att allt inte var som det skulle. Klockan 2 på natten ringde mamma och grät, ja som va halvvaken fattade inte riktigt vad hon sa förns poletten trillade ner en halv minut senare. Morfar hade fått en hjärtinfarkt. MIN morfar av alla människor. I mitt huvud är dem som får hjärtinfarkt tjocka gamla gubbar som rökt hela livet och min morfar är allt annat än det. Han har inte ett uns fett på kroppen och varken röker, snusar eller dricker.
Jag som bara bor några hus ifrån morfar åkte dit i en helvetes fart och mötte upp ambulansen. Där stod ja med tårar i ögonen och visste inte vad ja skulle ta mig till. Efter att ha pratat med ambuland föraren åkte jag mot Lotorp och hämtade mamma (deras bil är ju trasig så hon tog sig ju ingen vart) och sen åkte vi vidare mot Linköping, dit ambulansen skulle köra morfar. Vi var där inne vid 4 på morgonen och konstigt nog såg gubben så pigg ut, om man bortsåg från alla slangar och apparater. Vid halv 7 rullade dem iväg honom och gjorde en ballongsprängning. Dvs, dem gick in med en tunn slang i ljmusken och vidare upp mot hjärtat och in i det kärl som hade täppts igen. Röntgen visade däremot att det fanns fler kärl som inte såg så bra ut så efter att alla läkare pratat ihop sig så kom dem överens om att han skulle va tvungen att genomgå en såkallad bypass operation. Detta kommer ske om några veckor. Jag känner mig lite smått orolig inför det där. Trots att det är en stor operation så vet ja flera stycken som sagt att dem vart uppe på benen samma dag och mått bra. Så förhoppningsvis går det bra. Operationen går ut på att man öppnar upp hela bröstkorgen och stannar upp hjärtat. Sen byter man ut dem kärl som behöver bytas ut mot friska kärl som man tagit från tex benet. Det är en ren rutin operation som görs varje dag, men trots det är de ett stort ingrepp.
Jag har verkligen mått piss dem här dagarna. Jag har vart på sjukhuset som mycket som ja kunnat och igår fick han äntligen komma hem. Jag och Timmy var där på kvällen och hade med oss mat, så slapp han iaf laga den kvällen han kom hem.
Jag är så glad att allt har gått så bra hittills. Jag klarar mig verkligen inte utan min morfar, han är den i min släkt som står mig närmst och sem betyder mest för mig. Han ställer alltid upp för mig och därför ska ja göra detsamma för honom. <3
I Tisdags natt hade jag jättesvårt att sova. Jag har nästan aldrig problem med det längre utan somnar i princip när ja borstar tänderna. Men just den natten kände jag att allt inte var som det skulle. Klockan 2 på natten ringde mamma och grät, ja som va halvvaken fattade inte riktigt vad hon sa förns poletten trillade ner en halv minut senare. Morfar hade fått en hjärtinfarkt. MIN morfar av alla människor. I mitt huvud är dem som får hjärtinfarkt tjocka gamla gubbar som rökt hela livet och min morfar är allt annat än det. Han har inte ett uns fett på kroppen och varken röker, snusar eller dricker.
Jag som bara bor några hus ifrån morfar åkte dit i en helvetes fart och mötte upp ambulansen. Där stod ja med tårar i ögonen och visste inte vad ja skulle ta mig till. Efter att ha pratat med ambuland föraren åkte jag mot Lotorp och hämtade mamma (deras bil är ju trasig så hon tog sig ju ingen vart) och sen åkte vi vidare mot Linköping, dit ambulansen skulle köra morfar. Vi var där inne vid 4 på morgonen och konstigt nog såg gubben så pigg ut, om man bortsåg från alla slangar och apparater. Vid halv 7 rullade dem iväg honom och gjorde en ballongsprängning. Dvs, dem gick in med en tunn slang i ljmusken och vidare upp mot hjärtat och in i det kärl som hade täppts igen. Röntgen visade däremot att det fanns fler kärl som inte såg så bra ut så efter att alla läkare pratat ihop sig så kom dem överens om att han skulle va tvungen att genomgå en såkallad bypass operation. Detta kommer ske om några veckor. Jag känner mig lite smått orolig inför det där. Trots att det är en stor operation så vet ja flera stycken som sagt att dem vart uppe på benen samma dag och mått bra. Så förhoppningsvis går det bra. Operationen går ut på att man öppnar upp hela bröstkorgen och stannar upp hjärtat. Sen byter man ut dem kärl som behöver bytas ut mot friska kärl som man tagit från tex benet. Det är en ren rutin operation som görs varje dag, men trots det är de ett stort ingrepp.
Jag har verkligen mått piss dem här dagarna. Jag har vart på sjukhuset som mycket som ja kunnat och igår fick han äntligen komma hem. Jag och Timmy var där på kvällen och hade med oss mat, så slapp han iaf laga den kvällen han kom hem.
Jag är så glad att allt har gått så bra hittills. Jag klarar mig verkligen inte utan min morfar, han är den i min släkt som står mig närmst och sem betyder mest för mig. Han ställer alltid upp för mig och därför ska ja göra detsamma för honom. <3
Kommentarer
Trackback
